Historien om en kärlek, en låt och kärleken till en låt

Jag har bloggat i några år nu och ett av mina favoritnöjen under tentaperioder är att gå igenom några av inläggen som jag aldrig vågade publicera. ”Vykort från Connecticut” är en serie blogginlägg som var stommen på en aldrig publicerad blogg. Inläggen är byggda på dagboksanteckningar som jag förde för några år sedan. När jag gick igenom den värsta perioden i mitt liv och det är ganska deprimerande läsning. Vissa stycken är så nattsvarta att jag förvånas i efterhand över hur folk stod ut med mig. Men vissa stycken får mig att le. Som stycket om Ögat, som urartade till en kärleksfull recension utav Death Cab For Cuties ”Plans”.

Ögat, som jag var obarmhärtigt kär i ett tag kan bäst sammanfattas som en blandning av hippie och en typisk amerikansk girl next door tjej med extremt porrigt kropps och minspråk, var en tjej som jag aldrig helt förstod. Hon var å ena sidan kvittrig som en ekorre och glad som en lärka men samtidigt oerhört strulig. Jag har efteråt inte helt kunnat bestämma mig för ifall jag missförstod allt hon sa, eller det jag faktiskt förstod att hon sa, hennes kvittrande och ljusa stämma gjorde att jag inte uppfattade ens hälften av vad hon sa (vilket needless to say skapade en viss intressant relation och vad jag antar helt fucked up diskussioner oss emellan), alla blickar hon gav mig och alla kyssar hon gav mig men då skulle hon inte vara Ögat. Tjejen som på alvar tyckte att det var ”intressant” att köra bil på hallucigena droger, kul att dansa runt bonfires (med mer hallucigena droger i kroppen) och slutligen sjunga sig till världsfred (med, vad jag antar, hallucigena droger i kroppen). För att göra henne ännu bättre/sämre så söp hon ungefär lika omdömeslöst som jag gjorde på den tiden. En drink blev gärna en flaska, en öl blev gärna tolv, oavsett vad klockan var och oavsett ifall vi hade tentor dagen efter. Dessutom med hennes röst, den ljusa, späda men samtidigt sexiga och syndiga rösten så brydde jag mig inte så mycket på vad hon sa. Bara att hon sa saker. Vi gillade uppriktigt sagt varandras sällskap. Från att sitta på hennes golv flörtandes till att sittandes på min sängkant, lyssnades på Death Cab och drickandes rom ur flaskan, till roadtrips med ytterliggare supande.

Faktum är att jag fortfarande blir lite knäsvag när jag tänker på henne. På hur hennes dirty blonde hår alltid var ruffigt, hur hon med blixtrande ögon och läppar kunde få hela den utomstående världen att försvinna, hur hennes mycket välkurviga kropp alltid såg perfekt ut, oavsett sweatpants, kort kjol eller jeans så tycktes alltid hennes vackraste kroppsanleten lyftas upp. Jag älskade hur hon fnittrade, skrattade åt mina kasta skämt och hur hon alltid fick mig själv att älska mig själv. Något som jag fortfarande inte ofta gör.

Någonstans i dessa tankar så kastas jag alltid tillbaka till när jag lyssnar på Death Cab For Cuties skiva Plans. Speciellt låt nummer fyra, ”Soul Meet Bodies”. Som följande stycke från ”Vykort Från Connecticut” ger sken av så har låten en speciell låt i mitt hjärta.

”Ögat var så vacker att jag nästan började gråta. Hennes blonda hår låg rufsigt åt alla håll. Hennes blåa ögon som alltid får mig att rodna iakttog mig och dansade i symmetri med hennes vackra leende. Dom exakta orden har jag glömde jag av i bakruset. Men vi kom nära varandra. Väldigt nära. Tillslut så kramade vi om varandra och jag viskade med i ”Soul Meets Body” av Death Cab For Cutie vid hennes öra och menade vartenda ord. Det är ett av de få ögonblicken då jag utan ett skydd av ironi eller metaforer utryckte det närmaste till kärlek som jag kan uttrycka på ett främmande språk. Om det skulle ha varit vilken annan kvinna som helst som skulle ha uttalat Ögats kvitter när låten var slut skulle jag ha slutit mig och trätt in i en känslomässig istid. Hon fick en tår i ögat och vi kysstes. ”

”Soul Meets Body” är den perfekta låten för mig att sjunka in i tankar i för tankarna fluffar alltid upp sig till en stor fluffig och mjuk boll och molnen tycks alltid skingras, och visst är låten, med sin lager på lager av stämmor, harmonier och kärleksfullhet vacker i sitt eget ljus men när refrängen stämmer till är jag förlorad i mina tankar och jag svävar på luftiga moln och I slutet av låten är jag helt avslappnad, som liggandes i en skön 180 säng med mjuk stoppning, duntäcke och fluffiga kuddar. När låten slutligen tonat ut börjar dock madrassen skarva och det är dags att gå vidare. Byta skiva och blicka ut mot nya horisonter.