"I'm still outside"

Nyligen hittade jag Kommissarie F. Curiosas blog igen, jag har inte läst den på vad som känns som år. Bloggen var stapelläsning under mina USA år och effekten av bloggen blir som en sjuhelvetes resa back to memory lane.

Jesus, med en kombination av glädje och ångest så får Curiosas blogg att motvilligt gå igenom minnen av tvådagars Beer-Pong turneringar i mitt sovrum, mitt första möte med ”Ögat”, Taylors något suspekta rökvanor och slutligen Sarah liggandandes naken i min säng viskandes väldigt söta lögner.

Något road får jag också erkänna för mig själv att jag inte ens vet vad Sarah heter. Vi träffades på studentpuben Blarneys, och trotts att jag bloggade på min gamla blogg om händelsen på en söndag så verkar en söndag inte stämma för att hela Willimantic, och hela easterns campus var så spöklikt. Således kan det ha varit en tisdag, men det kan också ha varit en lördag. Jag vet i alla fall att det var i början på februari och att det var iskallt i luften och att New Englands strama och sargade landskap var snötäckt och bistert.

Jag och Sarah träffades utanför Blarneys då ägaren tröttnat på de få kvardröjande elevernas desperata vädjanden om att få köpa ytterliggare en sista öl och således sparkat ut oss. Jag kommer ihåg att jag drog ner händerna i rockens fickor efter att jag tänt min cigarett och sedan började prata med Sarah och hennes kompisar.

Jag och min polare Magnus hade redan slängt i oss en halv whiskeyflaska var som förfest och senare några kannor med öl men ville fortfarande ha mer. Tjejerna vi träffat var väl inte fullt lika festsugna men vi bestämde till slut att vi skulle åka upp till campuset för en förfest i något av tjejernas rum. Jag vet inte vad som hände i bilfärden till campuset, men av någon anledning satte så satte sig Sarah i mitt knä. Jag vet inte heller hur det kom sig att jag, Magnus och Sarah kom på efterkälken med tillslut var vi ensamma och började banka på dörrar, kasta snöbollar på fönster och ringa frenetiskt för att hitta förfesten. Efter ett tag stod vi på en trappa och frös häcken av oss. Just denna del av natten minns jag mycket väl för att Magnus hade med sig en mini DV Camera och filmade Sarahs och min interaktion…

Jag är inte stolt över mitt sätt att ragga, har aldrig varit det och kommer nog aldrig att bli det. På något sätt är det som att jag aldrig lärt mig ens det elementära i processen. För mig är det i princip omöjligt att hänge mig åt det. Mitt behov att dra alldeles för kassa skämt, flumma runt i fyllediskussioner om samtalsämnen som golfbilar, TV-serier och korta kjolar samt leva ut mina stundtals abrupta tankeprocesser tar alltid överhanden. Därför så finns det i princip bara två typer av tjejer som ligger med mig.

1. De som inte fattar vad i helvete jag håller på mig och som inte bryr sig så speciellt mycket. I denna kategori så har vi förutom alla typer av språkliga, och kulturella skillnader, också dom som under alkoholens inflyttande inte orkar processa vad jag säger och som slutligen försöker få mig att hålla käften räknas till denna kategori.

2. De som fattar vad jag säger och antingen är likadana som mig eller som tycker min associerande och dissonanta personlighet är ganska gullig/söt/.

Efter att ha kollat på videoupptagningen av mitt raggande så måste jag placera Sarah någonstans i mitten. Hon skrattade en hel del men det var ganska klart av hennes upprepade höjda ögonbryn att hon inte helt förstod hur jag, eller min monologiska försök till konversation fungerade. Dock så är jag ganska stolt över att hennes leende blev varmare och bredare desto längre jag babblade. Magnus sa efteråt att han var något förvirrad vid några tillfällen och faktum är att jag delar hans förvirring. I alla fall så övergav jag min rock till Sarah i ett obefintligt försök till dold ridderlighet. Det lyckades ganska bra tills jag börja hacka tänder då vi beslutade att dela att rocken.

Med Sarahs kropp tryckandes mot min och med mina armar omfamnades henne fattade jag hur mycket jag saknat fysisk beröring. Sarah var den första som jag hade kommit nära efter att min ex-flickvän gjort slut med mig några månader tidigare. Med Sarahs huvud på mina axlar och med hennes bruna hår smekandes mitt ansikte så fattade jag också att jag kanske skulle få henne. Mitt förvirrande beteende innan detta ögonblick var inte raggande per se, för jag hade inte en aning om vad jag höll på (vilket inte är så speciellt ovanligt) eller vad det hela kunde leda till. Jag visste bara att jag uppriktigt gillade Sarah, och att jag bara ville få henne att le.

Till slut så började vi gå hem till mitt och Magnus studentboende. Snön blåste längs marken och den kalla vinden ven mellan byggnaderna av tegel och de ensamma och döda trädkronorna. Jag tryckte omedvetet min kropp närmare Sarahs på vägen hem medan jag oroade mig för att jag pratat för mycket och pratat för snabbt. När den lilla promenaden tog slut gick Magnus in till sig medan jag och Sarah öppnade varsin öl och satte sig framför min datorskärm. Min rumskompis Mike var borta för kvällen och vi satt tysta och fulla under min laptotps flimriga sken medan vi lyssnade på Björks låt Joga gled vi långsamt närmare varandra. Dock var jag nu som förbytt. Jag tittade nervöst på min flaska och en tystnad fortsatte dominera i rummet. Sarah satte på Scorsese dokumentären ”No Direction Home” istället och plötsligt så tog hon kommandot. Jag beskrev det på min gamla blogg så här:

”Before I enter

Hon tog sin hand runt min och såg mig i ögonen. Log för en sekund, reste sig up och kysste mig framför ett flimrande sken. Blir det mänskliga samspelet bättre än så?”

Vi klädde snabbt av varandra och flyttade till sängen. Resten av natten befann jag mig i ett tillstånd emellan extas och lugn och emellan närvarande och, ja borta i ett främmande landskap är det närmaste jag kan beskriva det som, ett tillstånd jag aldrig har lyckats komma tillbaka till. Mellan vi smekte varandra och låg tätt ihop så var det som att vi slogs emot varandras osäkerhet. Vi viskade saker till varandra, vi ljög för varandra och det var som om vi låtsades som att vi älskade varandra. Vi projicerade oss själva på varandra, våra känslor för andra människor på varandra och försökte desperat stänga världen bort världen utanför. Jag har inte tidigare, och aldrig efteråt, mött någons ögon som försökte värma eller lugna mig som hennes ögon. Inte heller har jag någonsin efteråt mött en röst som var så splittrad mellan desperation, tacksamhet och rodnad som när jag dyrkade henne, eller en röst som var så kärleksfull när hon avslutade en kyss med orden ”I’ve never been as safe as I am now”.

När filmen tog slut var vi utmattade och låg i varandras armar. Vi drack en öl till medan jag satte på en spellista som började med Björks Joga. Vi tog vid där vi slutade och det är få gånger jag varigt så lycklig och tillfreds med världen som den natten.

Slutligen så gick vi och la oss och hon somnade direkt, jag vred och vrängde mig i sängen innan jag snubblade upp och skrev ner några rader poesi. Slutligen så sov vi i två timmar innan min rumskompis Mike tröttnat och slet upp dörren. Vi låg vakna en stund och kysste varandra någon enstaka gång innan hon klädde på sig, skrev ner sitt nummer på en lapp och lämnade mig. Hon skrev aldrig sitt namn utan bara ”S”, och själv var jag alldeles för omtöcknad för att komma ihåg hennes namn. Jag hade knappt sovit på två dagar och med sömnlösheten och alkoholen som fortfarande kontrollerade mitt system så sammanfattade jag allt som hänt med ytterliggare några rader poesi. Resultatet blev en dikt som bryter mot allt jag någonsin skrivit förut i sin nakna och nästan råa form:

Sex/Alcohol/Insomnia

She open herself,
I gaze and lie,
She kiss my soul,
I sweat and prey to god,
She drips of sweat,
I perform baths in her,
She lets me in,
I prepare to enter,
She lowers her guard,
I enter.

But I’m still outside.

Sex/Alcohol/Insomnia II

She tells me sweet lies,
Her perfoume is her liquid,
I smell and arouse myslef,
She cleanse her mind and body,
We’re allies of flesh and secretion,
Dylan sings of a blowing wind,
We blow our fucking brains out,
She’s sleeping now cute as snow,
I knock back another beer,
And smile to myself.

I’m inside.

Här trodde jag att mitt sökande för en ny kärlek var slut, men säg den lyckan som varar. Några dagar ringde jag nervöst upp numret men möttes av ogiltigt nummer meddelande. Jag blev självklart besviken men tänkte att hon antagligen skulle ta kontakt med mig igen. Hon hade ändå glömt sina örhängen och handskar i mitt rum.

Några veckor gick innan jag såg henne igen. Jag och Magnus var tillbaka på Blarneys när sprang ut på barens innergård för att ta en cigarett. Jag såg henne och fick ett ögonblicks panik och gick in igen. Hennes kompis kom fram till mig några minuter senare. Jag hade aldrig sett henne innan och hade ingen aning om vem hon var. På min dåvarande blogg skrev jag ett väldigt långt inlägg som jag slutligen censurerade tills bara några rader återstod:

”Outside

”Sebie she’s outside. Go and talk to her.”

Jag gick ut och såg henne. Hon såg inte mig. Jag rökte en cigarett och gick därifrån med hennes ord loopandes i huvudet.

”I’ve never been as safe as I am now”

Av ren slump så träffade jag henne igen. Eller det såg ut som en ren slump. Hon kramade om mig. Vi pratade. Hon rodnade och tittade ner. Jag gick därifrån.

”I have a boyfreind”

Det kunde du ha sagt. Förklarar ingenting men nu förstår jag.”

Jag såg henne kort en gång till innan jag flyttade hem till sverige över ett år senare. Denna gång med hennes pojkvän bredvid henne. Jag pratade aldrig med henne igen och hon fick aldrig tillbaka sina örhängen eller vantar. Örhängena lämnade jag kvar i USA och har ingen aning om vad som hände med men vantarna tog jag med hem till Sverige, och trotts att jag var sårad och ledsen under en tid så påminnor dom alltid mig om det possitiva med historien. Att jag insåg att det fans en framtid för mig, och att jag skulle älska en annan kvinna och att ytterliggare en kvinna skulle älska mig. Att jag inte för evigt var ”outside”. Utan att jag skulle komma ”inside” åtminstone ytterliggare en gång.